Det är redan december. Och det är alltid kallt och mörkt nuförtiden. Varje gång jag av någon anledning tvingas gå utanför dörren och solen inte skiner känner jag mig smått illa till mods av någon anledning. Ärligt talat så saknar jag sommaren, utöver den otroliga värmen som oftast uppstår i mitt rum under denna årstid. Jag har aldrig riktigt kunnat uppskatta vintern, men jag vet inte riktigt varför. Snö är fint och behagligt att titta på - från insidan av ett fönster. Om jag måste ut och trampa i skiten står jag inte ut. Jag hoppas att vi slipper all snö här nere detta året också.
Jag känner mig sentimental och är alldeles tårögd för tillfället. Jag har ingen som helst aning om varför. Det är inte första gången på sistone. De senaste dagarna har jag under flera tillfällen kommit på mig själv med att vara på gränsen till att brista ut i gråt, hela tiden av okända anledningar. Inspirationen ligger på noll och det enda jag ser fram emot är att hämta ut negativ på fredag. Det har tagit mig nästan ett halvår att kunna lämna in rullarna. Spännande. Men jag har en känsla av att mycket kommer vara alltför underexponerat.
L borde komma hem och krypa ner bland lakanen.
jag saknar också sommaren! och jag blir också sådär gråtig och konstig i humöret mest hela tiden. vi skyller på vintern vettja!
ReplyDeletekim: det tycker jag låter som en bra idé, att skylla på vintern. jag är ganska säker på att humöret kommer att hitta tillbaka till sin topp när värmen kommer tillbaka. synd att det dröjer så himla länge bara.
ReplyDelete