Det är bara lite mer än en vecka kvar till julafton och jag har ingen som helst julstämning i kroppen. De senaste fem-sex åren har julen blivit något jag fasar lite smått inför. Julmat är ingen direkt favorit, och att sitta och trycka i sig den vid ett bord med resten av familjen som jag egentligen borde känna mig bekväm med är inget jag ser fram emot. Jag vill att julen ska vara på samma sätt som när man fortfarande var liten. När man blev överlycklig över att bara få julpynta hela huset med tomtar och ljusstakar, tända ett ljus varje söndag och känna hur spänningen efter vad man skulle få i julklapp bara blev större och större för varje vecka som gick, när man bakade en himla massa goda kakor i mysigt sällskap och åt upp pepparkaksdegen istället för att man visste att kakorna inte skulle vara lika goda i vilket fall som helst. Dagen innan julafton var nog den bästa. Då togs granen in, och alla hjälptes åt att sätta i ljusslingorna och klä den med julgranskulor och glitter i alla möjliga färger. Dessutom fick jag alltid vara den som organiserade julklapparna (och det var inte direkt ont om dem) under granen, utöver de som låg i en särskild säck.
Ingenting är som då. Huset är inte lika julpyntat och mysigt som förr, kakbakningen görs inte tillsammans, jag får klä granen ensam, våra julgranskulor har bara två färger, julklappssäcken är bortglömd och det blir bara mindre och mindre julklappar för varje år som går, och jag känner ingen spänning eller exaltering överhuvudtaget. Jag tror att jag har blivit väldigt bitter och likgiltig under de senaste åren.
Är det någon som vill baka pepparkakor med mig?
December 16, 2008
Subscribe to:
Post Comments
(
Atom
)
Jag kämmer igen mig i precis allt du skrev där. För det har varit exakt likadant för mig, och är!
ReplyDeleteförstår till viss del vad du menar.. en sak som jag har märkt är att när man blivit äldre så kommer julafton mycket oftare för åren går så fort jämfört när man är liten. jag tror det förstör lite också..
ReplyDeletejag äter helst bara degen :)
ReplyDeletejag saknar också den där stämmningen, den finns inuti, men inte runt omkring. Hoppas det blir ändring på det, och baka tillsammans är hur mysigt som helst.
ReplyDeletejag känner likadant och det är hemskt deprimerande. fast jag jobbar på julstämningen just nu med greveholm och pepparkakor (:
ReplyDeleteC: känns bra att veta att man iallafall inte är ensam om att känna såhär. i övrigt känns det som att alla i min omgivning är helt i extas.
ReplyDeleteveronika: det har du verkligen rätt i, jag förstår inte hur ett år redan har kunnat passera sen förra julen. det känns som att det var alldeles nyss jag var lättad över att det äntligen var över.
jennifer: det gör jag med, fast hemmagjorda pepparkakor är nästan alltid godare än de man köper i affärer, så någon plåt ska jag iallafall försöka göra :)
anonym: jag känner inte ens stämningen inuti, men jag vill inget hellre än att den ska finnas där. jag hoppas att det blir lite bättre när julafton väl kommer, men det känns inte som att det är så stor chans för det.
ylva: greveholm måste vara den bästa julkalendern som gjorts. det är ännu en sak som inte är lika bra som förr - julkalendrarna nuförtiden är ju oftast inget att ha. vilket är riktigt synd.
Klockrent.
ReplyDelete