Vid ganska exakt den här tidpunkten för tre år sen kysstes vi för första gången samtidigt som stora regndroppar träffade oss i ansiktet. Vi blev genomblöta och sprang sen till tågstationen.
Jag funderade lite på om jag skulle skriva ett inlägg om hur vi träffades som Jennifer föreslog, men jag hittar inte orden och kan inte alls formulera mig just nu. På ett sätt blir jag dessutom lite ledsen när jag tänker på det nuförtiden. Jag gör ett nytt försök någon annan gång när jag känner mig mer tillfreds med det hela. När det nu kan bli. Men något jag alltid hållit fast i är att säga såhär: Vi träffades under ett träd.
det kan hända ett det kanske är en historia du helst vill behålla för dig själv. det är inget som helst fel med det,
ReplyDeletejag har nog inte direkt något emot att berätta det, men för någon månad sen hände något som på sätt och vis besudlade hela historien, iallafall för mig. (på tal om varför det gör mig ledsen, eller något.)
ReplyDeletevad fint att det har hållit så länge. hemskt mycket grattis i alla fall (:
ReplyDeletetack så mycket! :)
ReplyDeleteVi träffades under ett träd. Det låter jättesött :)
ReplyDeleteJag älskar dig jättemycket.
det tycker jag med :) du är finast och jag älskar dig mer än något annat.
ReplyDeleteGrattis känns som ett väldigt överdrivet ord, men jag kan inte komma på något annat så jag säger det ändå. Grattis!
ReplyDelete